Sitter och funderar på min mormor igen vad hon skulle sagt och gjort i olika situationer. Vad som känns så befriande när jag tänker på henne var att hon var en en genuint kristen människa som satte sig själv i sista rummet ville att alla skulle ha det bra! Hon älskade att baka i sitt kök det var hennes största intresse!
Hon öppnade sitt hem för oss under loven och somrarna då var vi välkomna dit! Detta lugn man fick när man klev av tåget och gick gatan upp till henne. När jag såg henne på balkongen så sprang jag hela vägen upp till henne och tog trapporna i flera kliv för att få komma så fort som möjligt. Detta underbara som jag bevara i mitt hjärta. Att bli sedd men kommer du vad roligt ta av dig kappan så sätter jag på kaffe och så tog hon fram saft till mig! Hon älskade att engagera sig i våra skolarbeten och hade alltid våra betyg uppskrivna på papper.
Hon älskade att förhöra mig på vilka som satt i de olika regeringarna. Just den känslan att sitta och plugga hos min mormor i köket var nästan som ett lyckorus. Det luktade nybakta bullar och mormor gick och nynnande på någon vacker psalm. På kvällen så la vi oss på var sin säng i sovrummet och låg pratade och bad aftonbönen Fader vår tillsammans. Längtan efter henne är ibland så jobbigt stark att det gör fysiskt ont. Hon hade bla en egenskap som inte är så vanlig idag förnöjdsamhet och det var lätt att göra henne glad hon var tacksam för det lilla.
Morfar han dog sommaren innan min äldste son kom till världen. Det var en sådan konstig känsla någon kommer och någon går. Morfar var en man som älskade allt det vackra han älskade ta med oss flickor och tälja säjpipor till oss. Vi promenderade med honom och han visade oss vad bär och växter heter och vad vi absolut inte fick äta av.
Morfar älskade havet och älskade att gå och vandra på Getterön och se ut över havet. Han tog ofta med mig dit och jag fick sitta på pakethållaren medan morfar trampade ända ut till 5.e vik där jag tillbringat många av mina barndomssomrar.
Saft på filten med oranga vindskydd och åt bulle och drack saft medans jag hackade tänder för att jag hade varit i för länge. Det är 19 år sedan morfar dog så mormor hade många år ensam men vi var där mer då och hon kom ofta hem till oss.
Christina
15 augusti 2007 22:10
Visst brukar man tänka tillbaka på sin mormor och man känner alltid lycka i hjärtat
En mormor betyder så mycket...jag är själv mormor och tänker ofta att jag vill vara som min mormor en gång var...tryggheten.
Ha en god natt vännen när det är dax.
Kram
http://sockertoppan.blogspot.com
pia
15 augusti 2007 22:13
Vad fint du skriver om din mormor och vilka minnen Bevara dem och gläds med dem och kom ihåg dem när du blir mormor eller farmor!
Många kramar och hoppas att din dag varit bra?
http://maskrosblomman
Elisabeth
15 augusti 2007 23:07
Viken gåva att få i livet! Din berättelse berör mig så varmt och nära.. ditt minne av din älskade mormor! Egentligen är det ju två gåvor ... den ena är den tid ni fick tillsammans, den andra är dina vackra minnen av den tiden!
Du vet att jag inte är religiös så att jag går i kyrkan och så.. men jag bär min barnatro, och den tro som min mormor delade med sig utav... så jag måste få fråga: När du skriver "genuint kristen", hur menar du då?
För mig är ordet, genuint kristen, inte nödvändigtvis att tillhöra någon församling, utan det beskriver en människas inre kvalifikationer...och tro!
Ha det bäst.. vackra snälla..
Kram..
http://himlastigen.blogspot.com
Filifjonkan
16 augusti 2007 07:09
Godmorgon på dig nu så försöker jag ett tag, sitter på en sängkudde det kanske fungerar en stund,,höften och sidan bråkar efter raset, Ja du dessa minnen man har det här du beskriver är ju varma underbara minnen att vårda nära sitt hjärta mormor det är speciellt
http://filifjonkan-se
kicki
16 augusti 2007 11:38
Ja de gamla betyder så mycket...jag har lagt ut nya matbrödsrecept på min blogg och däribland mitt mormors favoritbröd...prova att baka det, gott...
kramen från kicki
http://kickilettenstrom.blogg.se
ugglan
16 augusti 2007 17:04
Åh, tänk om alla hade lika fina minnen av sina morföräldrar! Du beskriver dom med en sådan enorm värme. HÄRLIGT!
Det är alltid lika trevligt att få ta del av din blogg.
Kram Ugglan
http://https://ugglan.bloggagratis.se
Ninni
16 augusti 2007 20:00
Men va härligt att du har alla dess underbara minnen av din mormor!
Jag minns min mormor väl trots att hon dog när jag var sex år, men hon hade alltid tid..hon bodde hemma hos oss från det jag var tre tills hon dog!
Hon vara bra bäst!!
kramen:)
http://www.ninni.blogg.se
tussegumman
16 augusti 2007 20:23
Christina: Den känslan har jag också att jag vill efterlika min mormor det lugnet hon hade skulle jag vilja ha! Ha det gott/Kramar Tussegumman
Gerda-Thyra: Det är något speciellt att få uppleva den kontakten med sin mormor! Jag tycker jag vill dela med mig det för det har verkligen gjort intryck på mig/Ha det gott/Kram Tussegumman
Pia: Jag vill hålla minnet levande och berättar gärna om mormor för mina barn som gärna lyssnar det har ju hunnit träffa henne också! Ha det gott/Kram Tussegumman
Gisa: Tack Gisan jag delar gärna med mig! Ha det gott/Kram Tussegumman
Elisabeth: När jag skriver att mormor är genuint kristen menar jag att hon var äkta visst har hon varit med i församlingar som ung men hon var kristen i vardagen mer än att hon gick i kyrkan. Hon var så äkta in i själen. Inget var påklistrat eller maner. Så vill jag också vara hon har alltid varit en förebild för mig/Ha det så gott och många styrkekramar från mig/Kram Tussegumman
http://tussegumman.bloggagratis.se
tussegumman
16 augusti 2007 20:39
gulligagumman: Ja jag känner att det är så viktigt att tala om henne då saknaden är stor och att mina nära och kära får höra om henne! Ha det gott/Kram Tussegumman
Filifjonkan: Stackars filifjonkan det här behövde du inte råka ut för skönt att höra att du är lite bättre! Ja jag vårdar dessa minnen som en skatt/Ha det gott krya på dig/Kram Tussegumman
Millis: Jag delar gärna med mig av mina mormorsminnen! Ha det gott/Kram Tussegumman
Kicki: Jag skall genast titta in på din blogg här skall bakas i helgen/Ha det gott/Kram Tussegumman
Ugglan: välkommen och tack för du tycker om min blogg! Ha det gott/Kram Tussegumman
Nina på Johangården: Jag har tänkt på dem mycket de senaste känner att de fattas i mitt liv! Ha det gott/Kram Tussegumman
Ninni: Ja man kommer ju varandra extra nära när man har de boende hos sig i perioder. Mormor har ju alltid funnits i min vardag delat både glädje sorg! Ha det gott/Kram Tussegumman
http://tussegumman
helga
17 augusti 2007 08:01
Vilka fina minnen du bevarar! Vilken trygghet du fått med din mormor och morfar. Man får försöka komma ihåg det som varit bra i livet och sprida det vidare till andra!
http://www.helga1.bloggagratis.se
Erika
17 augusti 2007 09:44
Jag hade också en älskad Mormor och Morfar. Om deras liv och leverne har jag skrivit ner på en av mina två hemsidor jag har. Dom betydde så oändligt mycket för mig. Jag har en önskan och det är att få dom tillbaka om så endast för en dag!
Tyvärr så lämnade dom detta jordeliv alldeles för tidigt. Jag har under alla år som gått sedan dess, undrat varför människor som är godheten själv ska behöva vandra över till andra sida alldeles för tidigt.
Önskar Dig en solig dag!
http://ericha.bloggagratis.se
tussegumman
18 augusti 2007 11:22
Varför är det så egentligen att alla goda människor försvinner... Det är så många goda människor som gått till en annan värld. Min mormor brukade säga att dessa människor var för goda för denna världen kanske har hon rätt! Det är mycket man inte förstår. Ha det gott/Kram Tussegumman
http://tussegumman.bloggagratis.se