När livet känns som bäst kan jag ibland få en sådan där stark saknad. Nu när sonen tog studenten och då det varit mycket festligheter så kommer alltid tanken att detta hade min mormor velat vara med om att uppleva. Jag tror ju ändå att hon var med oss någonstans men en sån stark känsla så det nästan gör ont!

Första läsåret som barn gick jag i Varberg och då familjen hittade en lägenhet i Mölndal och jag ville gå klart årskurs ett i Varberg så bodde jag några månader hos mormor. Min momor har varit min extramamma och hon var med mig på min avslutning. Jag minns att vi hade avslutning i Varbergs kyrka i stan och det var vackra psalmer och vi sjung den blomstertid nu kommer. Denna psalmen älskade min mormor! Det är nu fem år sedan hon dog men ibland känns det som jag vill ta telefonen och ringa henne och tala om vad jag och barnen har gjort. Hon var en människa som verkligen var intresserad in i själen! Alla somrar som hon följe med oss flickor till simstadion där vi lärde oss simma. Hennes mandelkubbar och kanelbullar som bara hon kunde göra på det där extra viset. Oh vad jag saknar henne! Det var henne jag ringde när jag hade kärleksbekymmer, när jag förlovade mig och tillslut gifte mig! Vilken människa skulle bli så glad när jag ringde mitt i natten och sa att jag skulle gifta mig, jo min mormor. Förlåt att jag väckte dig sa jag. Mormors svar var att det gör ingenting, nu är så glad så nu sover jag ändå bättre. Hon unik och våran relation var verkligen det!  Tack min lilla mormor för det du har gett mig. Jag har bevarat det i mitt hjärta.

 

Ninni

17 juni 2007 09:50

När jag läser det här tänker jag på en av mina systerdöttrar som hade en speciell kontakt med sin mormor...precis som du hade!
Mamma dog för två år sen..och hon säger att hon fortfarande vill ringa osv.

Tack för titt på min blogg..kika gärna in igen..ha en bra dag!

http://www.ninni.blogg.se

 

Ulrika

17 juni 2007 11:03

Jag önskar ibland att jag hade fått lära känna min mormor, men jag fick aldrig chansen, hon dog långt innan jag föddes...
Tack för kommentaren i min blogg!!
Kram!!

http://ulrikaolsson.blogg.se

 

kicki

17 juni 2007 12:34

Ja saknaden efter någon kan känns mycket tung ibland, jag hade sväföräldrar jag som var unika, svärmor fick bara uppleva ett barnbarn i några månader innan hon gick bort, min man hade väldigt gamla föräldrar...så svärfar fick inte ens uppleva något av barnbarnen...jag är säker på att de skulle varit stolta över sina barnbar..
kramar i massor från kicki

http://kickilettenstrom.blogg.se

 

Trolltygsängeln

18 juni 2007 23:05

Glömde säga... vilka underbara fönsterbilder du har.

http://mrlns.blogspot.com

 

Tussegumman

19 juni 2007 07:24

Tack Trolltygsängeln för det. Jag älskar fönster av olika slag och tyckte de var passade! Ha det gott och välkommen åter!/Tussegumman

http://tussegumman.bloggagratis.se

 

Solgul Maskros

20 juni 2007 09:10

Vet hur saknaden efter någon som betydde mycket känns, min morfar var min pappa de sista 10 åren och jag brukar säga att han var morfar i 2 generationer, till mig och mina barn. Många gånger jag har tänkt ringa och när det är dessa dagar och man inte har någon annan att dela med så är sorgen så stor. Men du lilla Tussegumman de sitter där uppe på molnen och är stolta över våra barn.
Känner du inte pusten eller hör den lilla viskningen i ditt öra. det är din mormor som är och talar om att hon står bredvid dig...
Kram från mig min vän

http://levmaskrosbarnet.bloggagratis.se

 

Tussegumman

21 juni 2007 23:10

Tack Solgul Maskros för att du tittade in på min blogg och tack för tröstande ord! Jag önskar dig en trevlig midsommar! ha det gott/Kramar Tussegumman

http://tussegumman.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har bytt blogg kära vänner! Det var för segt! Jag har ordnat så att alla kan göra inlägg! Välkommen till min nya blogg nedan/Kram Tussegumman    Tussegummans nya blogg på blogspot.com ...

Vi har tagit en dag ledigt jag och mannen och skall bara vara! Den senaste tiden har varit så extremt intensiv så vi sa båda i mun på varandra att nu får det vara nog! Äta och gott och bara vara står på programmet idag! Jag önskar er alla mina vänner...

Jag har inte skrivit på ett par dar nu det har varit så otroligt mycket på både dagar och kvällar. I kväll skall vi på info möte på 16-åringens nystartade gymnasium. Det är viktigt att vi går på den infon. Jag har många frågor den saken är klar.  Nu ...

Vad vore livet utan blommor!